Svårt att fatta

Det är helt otroligt vad man längtar nu - efter att få ta på sig de där fina kläderna på riktigt, att få ta på sig ringen, stå där framme i kyrkan och säga de där orden och tillbringa dagen med alla de fina vänner som man gått och tänkt på. Vad man längtar efter att få se allt på plats, så som vi har tänkt det under månader av planering. Att äntligen få smaka på tårtan - inte minst ;).

Men en dag återstår. Och det blir nog inte mycket mer gjort imorgon än att vanka av och an, fila naglarna och packa de sista grejerna. Och så fixa i festlokalen förstås. Skönt att allt börjar falla på plats! Även om det fortfarande finns några små frågetecken... 

De två sista dagarna har varit som en känslomässig berg- och dalbana, mest med höga toppar, men också några dalar (som när Samuels mobil krånglar för femtioelfte gången och kvittot ligger i en pärm som ligger i en flyttkartong någonstans långt ner i ett förråd i Ginkalunda, där han precis varit och kommit hem igen.) Men som sagt - mest toppar! :)

Mest av allt, och jag tror att jag kan tala för oss båda när det gäller det här, längtar vi nog efter en kväll av fest, fina människor, god mat och massor av kärlek.

Sov gott!